Bruksparken
Bruksparkens Vänner
Föreningens ändamål är att verka för att Mackmyra Brukspark vårdas och används på ett sådant sätt, som är förenligt med dess karaktär och till glädje för kringboende och andra besökare.
Medlemskap är öppet för envar, som är intresserad av Bruksparkens bevarande och goda användning.
Ferme ornée - den utsmyckade gården
Den Engelska landskapsparken omfattar sex hektar. Den byggnadsminnesmärkta kastanjeallén sträcker sig från Herrgården fram till Lusthuset, som har formen av ett grekiskt tempel. I parken finns arrangerade siktgator ut ur parken – över åstränder, vattenfall, ängar med betande djur, åkrar och byggnader.
Utanför parken finns gångvägar längs åstränderna med planterade lindar och ekar. Där kan man på avstånd betrakta parken och det öppna jordbrukslandskapet. Som vandrare gäller det att vara uppmärksam på vad nytt vart steg kan erbjuda.
Mackmyras engelska landskapspark är ”ett stycke komprimerad natur”. Receptet är : Ställ samman många av den omgivande naturens element och komponera dem på ett tilltalande sätt – magra marker, torra slänter, fuktiga lundar, frodiga ängar. Sätt därtill en jättesten, en kullfallen stam, ett vattenfall tillika en myrpotta. Ordna rid- och körvägar ut i ”the wilderness”, vilken skall se naturlig ut men är artificiellt arrangerad. Det mest står att finna i Bruksparken och dess närhet.
I en park kan man ge sig tid att i bekväma skor och utan jäkt och stress avläsa den, förnimma den. Man betraktar den inte, som man gör en tavla eller en skulptur. Detta är en konstform, som man bokstavligen befinner sig inuti – som man upplever rumsligt och med alla sina sinnen.
En park tar lång tid på sig att bli till. Det ingår viss ödmjukhet hos oss som besöker parken eller som sköter om den. Parken är beroende av vår omsorg och ger generöst tillbaka frid och ro. Se dig omkring – se resultatet av två hundra år av ”komprimerad tid”. Väl värd att bevara!
När alla klockor stannat, ska tiden ändå gå. Den gör ju inget annat. Den bara larvar på. ”Alf Henriksson”
Parkens Historia
Solen strilar genom grenverket i parken. Somliga träd har åldrats och dött. Andra är i sina bästa år. Nu välver sig trädens grenar över parkgångarna. Vild natur står i motsats till arrangerade alléer och bersåer. Lus och skugga. En kontrasternas park i engelsk stil.
Vilken var Brukspatron Olof Elfbrinks vision, en gång för snart 200 år sedan, då han anlade Mackmyra Brukspark? Är detta vad han ser för sitt inre öga när han vandrar på gångarna bland nyplanterade, pinniga ungträd och buskar?
Tio år senare är han död och en ny generation tas vid. Sedan dess har sju generationer bruksbor vilat i gräset och sett upp i de allt mer majestätiska trädkronorna.
Under en tid då all värdefull mark togs tillvara, även vägslänter och myrpottor, avsette Brukspatron Elfbrink mark till något så improduktivt som en park – en plats för både meditation och lek, för ung och gammal, året runt.
År efter år har naturen själv, med viss hjälp av människan, byggt på denna vision och nu är parken ”klar”. Men något har förändrats. Ekonomin, andra intressen och värderingar har gjort att vissa bruksparker fallit i glömska, andra vanvårdats eller naggats i kanten av trafikleder eller byggnation. Få har fått den omsorg som behövts.
Mackmyra Brukspark är ett guldägg, som DU håller i DINA händer – en gåva till dagens generation med 200 år av ”komprimerad tid”. Det är upp till det tjugoförsta århundradets barn att bruka och förvalta denna gåva. Klarar vi det? Har vi tid med det? Ja, om även du blir medlem – aktiv eller passiv. Facebook
